Igår fick jag en liten flashback. Insåg att jag har en blogg. Idag bestämde jag mig för att nyttja den igen. Eller utnyttja, hur man nu ser det.

Igår har jag också ridit. Tillbaka i samma gamla stall efter så många år. Känns bra ändå. Trodde jag skulle vara helt färdig med ridskolan. Och det är jag nästan. Det känns som att jag gick ut gymnasiet, tog studenten, men återvände när livet visade sig vara mer annorlunda än jag trodde. Men vad spelar det för roll, bara det är roligt?

Idag är det höstlov. På schemat finns lite bowling och några öl i sällskap med väldigt vackra och underbara människor. Det är konstigt det där med människor. Det finns sådana som trampar på ditt livs väg utan att du bryr dig, utan att du vill att dom ska stanna till. Sen finns det sådana du önskar och hoppas ska traska med dig ända till vägens slut. Sen finns det dom som har saftstånd längs vägen och hejar på, men dom är en annan historia.

Imorgon tänker jag ge mig av till mitt älskade haparanda, om vädret är som det skulle. Jag saknar den staden. Att älska en stad alltså, är det möjligt? Fast det är inte staden så mycket som människorna. Att känna sig hemma, omgiven av människor som man har saker gemensamt med. Men nej, den staden får vänta.. Några år.

Nu ska jag ut och spana på regnet. Vem sa att det måste regna i november?

Kan konstatera att minuterna tickar ifrån mig och det artonde året av mitt liv är på väg att gå över till det nittonde.
Måste få tacka alla för ett fantastiskt artonde år. Det är så mycket som hunnit hända att jag inte kan peka ut några få händelser som var bäst.

Men från att klockan slog en minut över tolv den fjortonde juni förra året har jag haft "The time of my life".
Och jag har älskat det. Nästan varenda sekund.

Tack till mina underbara vänner, gamla som nya, för att ni gjort mitt liv värt att leva.
Jag älskar er!

Mitt i all sentimental smörja måste jag få inflika att jag bannemig kommer att vara den underbaraste och omognaste inte-nittonåring som gått på den här jorden. Men snälla, gör mitt liv lika värt att leva för det! För imorgon, då börjar sommaren på riktigt. Och jag har på känn att den här sommaren kommer att bli en av dom vackraste i hela mitt liv.

Nu ska jag räkna ner dom återstående 20 minuterna.

Puss!

Att jag inte är besviken mer. Och jag älskar världen. Och Maria och Johan <3. Extra idag.


Jag har fått dansa! Och på fredag blir det mer.

Puss!

Idag är det väldigt många tankar. Ord och meningar som krigar om att få komma ut.
Dom ber till mig snällt: Snälla släpp ut oss.
Låt oss tankar bli till ord på din blogg. Snurra där så alla kan se hur det ligger till.

Skulle gärna ta en liten icapåse, lägga ner tankarna där och knyta igen.
Sen skulle jag gräva ner skiten, eller skänka den till bättre behövande.
Varsågod! Gratis påse med förvirrade tankar.
Sugen?

Egentligen så skulle jag ha varit vacker idag. Snurrat på mina höga klackar i kort kjol och lett som om det inte fanns någon morgondag. Det blev inte så. Någonstans mellan nu, då och igår gick luften ur mig lite.
När hände det egentligen?

Och hur kommer det sig att jag ger upp för lätt inför mig själv?
Dags att skaffa lite stake. Trampa sina onda demoner på stortån och kliva rakt över dom.

Sommaren? Här kommer jag!

Snart är det dags för soluppgångsvaka!

Utrustad med kamera, gott sällskap, diverse värmande drycker och tilltugg, kan du få chansen att vakta en soluppgång. Vi sitter sjävlklart på en strand någonstans där vädret är fint och utsikten klar. Tiden är fortfarande lite väl lång mellan upp och nedgång, men snart är det dags!

Preliminärt datum är om ca 2 veckor.

Det var som att jag öppnat ett hål i molnen, även om inga moln fanns.
Hur kan du leta efter något du bär inom dig?
Var frågan.
Sen insåg jag att det var jag, som satt på alla svaren.


Idag är en sådan dag då vinden smeker, det luktar hägg och livet känns underbart.
Samtidigt som restberget växer när det borde krympa.
Men jag bryr mig inte, för jag sitter på alla svaren.

Tårtan var god och sällskapet mycket trevligt.

Grattis en dag för sent, älskade Hanna!

Ja så sitter man och taggar inför en trevlig helg som kommer att spenderas mot Haparandahållet :) Skönt att vara tillbaka i hemtrakterna åtminstone ett tag.

På minussidan ligger bilproblemet, som då kanske borde gå att lösa tycker jag, men det gör det tydligen inte. Får nog helt enkelt vara billös i helgen, vilket känns lite hemskt. Bilen är ju liksom en del av mitt liv och den betyder så mycket mer frihet och att slippa anpassa sig.

Just nu sitter jag också och väntar på att få besked om ifall jag får någon lägenhet. Det ska bli skönt att få komma bort, leva mitt eget liv. Igen utan att behöva anpassa sig eller göra någon annan till lags än en själv. Längtar till dess och hoppas det börjar ta fart snart :) Det blir nog lite ovant men samtidigt så är det precis vad jag önskat just nu. All den jäkla anpassningen börjar pocka så hårt i mitt huvud att det kryper i mig.

Passet är fortfarande inte upphittat, så det måste jag lösa. Men det är troligtvis ordnat redan nästa vecka, sen ska jag hålla hårt i det! Passet är ju liksom bilen en frihet, ett oberoende.

Life, here I come!

Du hade ett val.
Jag gjorde det åt dig.
Utan att så lite som viska.
Jag gjorde det för dig.

Det är vad det är idag. Jag är totalt värdelös.

Det började bra iallafall. Jag tappade ingen frukost i knät precis.. Men sen fortsatte ju dagen tyvärr.

Idag har jag då alltså:

* Brytit av en nagel så det gör förbannat ont. (Ojoj, tjejproblem. Men läs vidare..)
* Petat in mascaran i ögat
* Dunkat blåknä i dörrkarmen
* Smällt igen balkongdörren hårt på tummen
* Hällt bets över köksbordet så nu är det en brun stor fläck som inte går bort
* Blivit sur

Och tappat en högklackad sko på tån så tånageln blev väldigt ledsen.

Så, det är helt enkelt någon annans dag idag. Någon är antagligen väldigt lycklig.

Välgörenhetsgalan var najs ändå och det var kul att se mina älskade happispojkar ett tag iallafall.
Jag menar. Dom vänner man kan vara ifrån länge och fortfarande bli lika glad över att se som om man sågs varje dag, det är dom som är underbarast. Såna som man känner att man fortfarande kommer att älska att träffa om tio eller tjugo år.. Som man har delat sin uppväxt med och som är eller varit en stor del i ens liv.

Tack för att ni är fantastiska :)

Nu har jag bara några tusen bilder att tanka in...
Så jag ger mig i kast med det!

Varför min blogg ser ut som ett helsikes dåligt projekt? Jag snackar design. Så svårt det kan vara!
Inte som att jag lägger så stor tid på den iofs.. Men det är ju bra. Mycket tid till annat!

Projektvecka har det varit hela veckan. Tycker vi hittills har gjort ett awesome om än bitvis långsamt jobb. Vi har hunnit med att både utbilda oss själva, bygga, måla och rigga grejer, skriva manus, körscheman osv. Som tur var så har jag inte haft så stor roll i själva planeringen på papper. Jag trivs bättre ute på golvet bland kameror och målarfärg så jag får pyssla, skapa och släpa grejer.

Igår körde jag och Carro en lastkärra runt korridorerna. Detta måste nästan kronas som veckans moment, om man bortser från att vi sprutade på så jäkla mycket rök att brandlarmet gick..

Imorgon är sista dagen, och så också sista dagen bland kameror, sladdar och kontrollrum. Sadness! Det här är även sista terminen med rörlig bild på schemat, såvida inte vi är tillräckligt många för att få starta B-kursen. Vissa lärare verkar ha glömt att ALLA inte vill fota C-kurs.

Nästa vecka är det påsklov :) Det ska bli riktigt skönt faktist. Sportlovet bara försvann, får se om påsklovet gör det samma. Förhoppningsvis så hinner jag slappa lite iallafall.. Känns så skönt att våren äntligen är på gång utanför fönstret. Även om det för tillfället är ganska kallt, ungefär -12 grader, så har man börjat känna värmen ute i solen om dagarna. Det gillar vi :) Till lovet har det nog börjat smälta rejält. På lördag är det dags att ställa om klockan också, vilket ger oss en hel timme mer med ljus på morgonen och skuffar soluppgången kl 04:45 till 05:45!

Sommarjobbsletandet går för tillfället inte så bra. Får se hur det blir, kanske blir det ett jobb på Gotland i år! Annars så ska jag kanske passa på att slappa i sommar eftersom det inte lär bli en ledig sommar på flera år efter denna.

Men nu är det dags för kvällsmys, känner jag. Så godnatt och sov sött, världen :)

Bakade lite bröd för någon dag sedan, passar på att lägga upp resultatbilden här också :) Kommer att komma mer info och bilder i matbloggen sen.

Ja efter att ha stalkat postmannen i lite över en vecka och svurit åt honom på "turkspråk" så har han äntligen levererat mitt paket med sminket jag beställde för ungefär två veckor sen. Testade allting nu och tycker om rubbet :) Visst, det fanns inte riktigt så ljusa nyanser av allt som jag ville ha, men färgen är inte för mörk iallafall. Ser bara ut som lite mer lyster. Orkar inte skriva vad jag köpte för något, men jag lägger upp en bild och ifall någon vill veta något så är det bara att fråga.

Dagen idag har varit lite slö, kom i säng aaalldeles för sent igår när jag satt och pillade med en beställning. Sket i psykologin imorse för att jag inte har lämnat in mitt arbete som jag trodde skulle vara färdigt för sådär två veckor sedan. Hur som så ska det inte vara färdigt förrän kanske på torsdag, så jag tar det chill ännu.
Då var det bara svenskan kvar och den gick snabbt. Passade på att jobba lite också (:

Nu ska jag antagligen ut till stugan för att skotta snö, känns väl sådär eftersom det fortfarande dalar vantar ute. Nå, någon nytta gör det nog att skotta iallafall. Annars så ska jag väl motionera lite idag, sprang igår tills jag nästan svimmade, vilket inte var så smart. Kanske ska ta det lite lugnare idag, pådriven av min slavdrivare och personliga tränare med älgklive. Här ska fan kommas i form innan sommarn!

Nä, nu pallar jag allt inte skriva mer.

Hanna är min idol idag, hon virkar mormorsgrejer. <3 Skulle aldrig palla.
Peace!

Ända sedan december har jag funderat på vad mina löften inför 2010 kommer att bli och nu har jag äntligen kommit fram till något. Vissa löften är redan påbörjade men här är dom:

* Jag ska må bra. Sedan om det inkluderar att motionera, sluta röka eller vad det innebär att må bra, det kommer sedan. För tillfället är jag frisk, har våren inom räckhåll och mår faktist helt bra :)
* Jag ska ha roligt. Vilket inte blir allt för svårt. Är precis gladare än på länge och kommer att fokusera mycket mer på mig själv än vad jag tycker att jag har hunnit göra förra året.
* Jag ska sluta stressa så mycket att jag blir sjuk. Ska försöka klara mig bättre i skolan också som en följd av detta.
* Jag ska försöka att alltid göra mitt bästa, vilket jag gör redan nu förutom att jag har en tendens att försöka göra mer än vad jag förmår vilket ibland resulterar i orkesstopp och katastrof.


Så, kanske inga komplicerade löften, men hellre lova lite och hålla mycket än att lova mycket och hålla lite.

Har haft funderingar på att även starta en matblogg för oss som har för lite tid och ork men ändå vill käka god och för det mesta nyttig mat fri från olika mystiska tillsatsämnen. Kanske fixar detta ikväll, om jag får tag på någon människa som kan hjälpa mig designa skiten.

Så, ha det nu bra alla och sprid glädje (:

Läste precis färdigt en artikel skriven i lögnarbladet, ursäkta, aftonbladet. Det handlar om Carola som åkt ned för att träffa sitt fadderbarn efter katastrofen. Fadderbarnet har klarat sig fint, i alla fall av bilden att döma där han glatt ler vid Carolas sida. Hon har alltså åkt ned för att träffa honom, orolig över att han skulle vara skadad. Eller? Jag får känslan av att det är ett rätt uselt beställningsjobb. Carola ska tydligen framställas som ett helgon, hon åkte ju hela vägen till Haiti (Observera redan här, hon ÅKTE hela vägen, antagligen bekvämt uppassad i en förstaklasstol) för att hälsa på sitt stackars fadderbarn (För att inte fara med osanning så har dom faktist nämnt att grabben mår bra, vilken story det hade varit annars!). Väl där uttrycker kidien en viss förvåning över att hon inte ser så gammal ut som hon är. Vilket för den delen var i princip det viktigaste som sas i hela artikeln.

Vi Svenskar gillar detta med att framställa oss som det goda och hjälpande folket. Egentligen tror jag att det enda vissa människor känner är att de är skyldiga att betala pengar, de gör ju ingen annan god gärning i livet! Det är inte så konstigt tt skuldkänslorna kommer som ett brav på posten när du sitter tillbakalutad i din soffa gjord av barnarbetare med en kopp icke-rättvisemärkt kaffe i handen. Källsorterar du? Knappast. Därför känner du att skulden är dig övermäktig, och så skänker du en femma till insamlingen utanför ICA. Egentligen är det pinsamt, vad gör vi för att hjälpa? Varför hjälper vi bara dem som står oss nära eller som är av samma nationalitet? Enligt forskare och beteendevetare är en anledning att vi känner gemenskap och därför större medkänsla. Konstigt dock att vi inte känner någinslags gemenskap över att vi alla är människor.

Hjälper jag till? Det kanske man skulle kunna tro. Men det gör jag inte. Varför? Jag har ju inte ens börjat källsortera ännu... Före någon tagit tillfället i akt och presenterat en idé som både hjälper och räddar så tänker jag inte involvera mitt stöd i att chefer och mellanhänder snor feta pengar. Min vision är att det behövs något som landet kan producera, som ger arbete och som går att äta. Där, får vi grunden till en exporthandel som människor kan stödja genom att hjälpa det utsatta laandets ekonomi. Men nu pratade jag allt inte Haiti, nu pratade jag andra möjligheter för utvecklingsländer.

Carola gav förresten grabben en parfym i present. Det är säkert superbra! Han kan ställa den på sin icke-existerande hylla i sitt icke-existerande hem... Och vad gör det att vara hemlös, han luktar ju gott iallafall!