Det var som att jag öppnat ett hål i molnen, även om inga moln fanns.
Hur kan du leta efter något du bär inom dig?
Var frågan.
Sen insåg jag att det var jag, som satt på alla svaren.


Idag är en sådan dag då vinden smeker, det luktar hägg och livet känns underbart.
Samtidigt som restberget växer när det borde krympa.
Men jag bryr mig inte, för jag sitter på alla svaren.

Tårtan var god och sällskapet mycket trevligt.

Grattis en dag för sent, älskade Hanna!