Igår fick jag en liten flashback. Insåg att jag har en blogg. Idag bestämde jag mig för att nyttja den igen. Eller utnyttja, hur man nu ser det.

Igår har jag också ridit. Tillbaka i samma gamla stall efter så många år. Känns bra ändå. Trodde jag skulle vara helt färdig med ridskolan. Och det är jag nästan. Det känns som att jag gick ut gymnasiet, tog studenten, men återvände när livet visade sig vara mer annorlunda än jag trodde. Men vad spelar det för roll, bara det är roligt?

Idag är det höstlov. På schemat finns lite bowling och några öl i sällskap med väldigt vackra och underbara människor. Det är konstigt det där med människor. Det finns sådana som trampar på ditt livs väg utan att du bryr dig, utan att du vill att dom ska stanna till. Sen finns det sådana du önskar och hoppas ska traska med dig ända till vägens slut. Sen finns det dom som har saftstånd längs vägen och hejar på, men dom är en annan historia.

Imorgon tänker jag ge mig av till mitt älskade haparanda, om vädret är som det skulle. Jag saknar den staden. Att älska en stad alltså, är det möjligt? Fast det är inte staden så mycket som människorna. Att känna sig hemma, omgiven av människor som man har saker gemensamt med. Men nej, den staden får vänta.. Några år.

Nu ska jag ut och spana på regnet. Vem sa att det måste regna i november?